feminism, idrott

När är en feminist?

Går det att pådyvla andra en feministisk identitet och sedan påtala att det de gör är problematiskt utifrån feministiska idéer?

Jodå, det går alldeles utmärkt. Jag har precis läst en vetenskaplig artikel som undersökt en blogg om och av ett gäng kvinnliga skejtare; hur de representerar sig själva på bloggen genom bild, video och text (1). Skejtarna har inte någon uttalad feministisk agenda men artikelskribenterna tillskriver dem ändå en sådan.

Argumenten för att skejtarna har en implicit feministisk eller politisk agenda är bland annat att de endast visar upp kvinnliga skejtare i bild och text på bloggen, att gänget känt sig stärkta ju fler kvinnor som anslutit sig till dem samt att vissa vuxit upp och lärt sig skejta med killar och sett sig själva som pojkflickor.

Den första tanke som slår mig är: Sen när måste det vara feministiskt att endast visa upp kvinnor? Det om något stärker väl synen på mannen som norm. I hur många sammanhang visas inte endast män upp utan att för den sakens skull tillskrivas specifikt manspolitisk eller vad det nu skulle kunna kallas, maskulinism?

I många avseenden representerar sig kvinnorna på ett sätt som kan sägas vara könsöverskridande eller alternativt, sett till feminina ideal. Jag misstänker att det är hela anledningen till att de uppfattas som feministiska. Men kanske är de bara så radikala att de bara vill vara sig själva för en liten stund?

Ibland visar de dock upp traditionellt feminina sidor, som att någon bär bikini på bild. Det uppfattas då som problematiskt att skejtarna ”saknar feministisk medvetenhet”. Eh, ja? Det är väl tillåtet. För alla.

Dessa icke-feminister blir alltså först pådyvlade en feministisk agenda och beskrivs sedan som problematiska i sin attityd när de ibland ger uttryck för traditionellt feminina ideal?

Jag undrar hur lätt det är att leva i den här världen utan att ge uttryck för hegemoniska ideal? Går det att göra det utan att övervaka varje ord en säger, varje klädesplagg en tar på sig eller varje handling en utför? Jag har svårt att tro det. Och alldeles oavsett verkar det vara ett ganska jobbigt sätt att leva på.

Varför ska ett gäng kvinnor som gör det de älskar OCKSÅ tvingas bära upp vissa politiska idéer som de aldrig har sagt sig ägna sig åt? Det är obegripligt. Jag skulle säga att hela artikeln bygger på diskursen om att kvinnor som gör saker, särskilt om de gör det riktigt bra, också måste vara aktivistiska förebilder för andra kvinnor. Och det misstänker jag att det här gänget är oavsett. Men det finns ju alltid något en kan slå ner på.

Mest av allt känner jag mig förvirrad. Feminister har det jobbigt som det är. Hur ska vi kunna rekrytera till feminismen om det är så här svårt att vara icke-feminist.

Och när är en egentligen feminist?

(1) MacKay, Steph, och Christine Dallaire. 2013. ”Skirtboarder Net-a-Narratives: Young Women Creating Their Own Skateboarding (Re)Presentations”. International Review for the Sociology of Sport 48 (2): 171–95.
Annonser
Okategoriserade

Återskapa eller bryta mönster?

I min forskning, som i mycket annan, utgår jag ofta från att det finns vissa föreställningar som vi förhåller oss till, exempelvis gällande de som finns om kön. Min återkommande stötesten är den gamla föreställningen om kvinnor som humorlösa, som jag menar lever kvar underliggande även om ganska få skulle uttala den.

Men hur många gånger kan jag ägna mig åt att uttala den här föreställningen utan att reproducera den? Ingen gång?

Ofta känner utgör den en bas för mina senare antaganden, som återkommande visar på att kvinnor har svårare när de ska göra humor. Den motvind som kvinnor ofta arbetar i  har kanske att göra med den där gamla sura föreställningen, som jag för övrigt har för avsikt att ta livet av. Samtidigt känner jag att jag återskapar föreställning bara genom att uttala den.

Så, var går gränsen? När måste vi sluta prata om gamla föreställningar som eventuellt finns kvar och som vi förhåller oss till för att tillåta dem att dö ut? I vilket läge bryter vi mot maktstrukturer genom att inte prata om dem? Gör vi ens det?