Okategoriserade

Återskapa eller bryta mönster?

I min forskning, som i mycket annan, utgår jag ofta från att det finns vissa föreställningar som vi förhåller oss till, exempelvis gällande de som finns om kön. Min återkommande stötesten är den gamla föreställningen om kvinnor som humorlösa, som jag menar lever kvar underliggande även om ganska få skulle uttala den.

Men hur många gånger kan jag ägna mig åt att uttala den här föreställningen utan att reproducera den? Ingen gång?

Ofta känner utgör den en bas för mina senare antaganden, som återkommande visar på att kvinnor har svårare när de ska göra humor. Den motvind som kvinnor ofta arbetar i  har kanske att göra med den där gamla sura föreställningen, som jag för övrigt har för avsikt att ta livet av. Samtidigt känner jag att jag återskapar föreställning bara genom att uttala den.

Så, var går gränsen? När måste vi sluta prata om gamla föreställningar som eventuellt finns kvar och som vi förhåller oss till för att tillåta dem att dö ut? I vilket läge bryter vi mot maktstrukturer genom att inte prata om dem? Gör vi ens det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s