interaktion

Släpp sköna snubbar?

I helgen läste jag en krönika om en skön kille som kommit till insikt om sin oskönhet Jag har alltid trott att jag är en skön kille (Walden 2020), parallellt med självhjälpsboken Släpp snubbar – en feministisk självhjälpsbok (Suhinina 2019). Texterna korsbefruktade varandra på ett sätt som visar på att en ny, lite bättre framtid är möjlig.

Den sköna killen har insett att han kanske inte är så rolig att umgås med eftersom han inte orkar lyssna på andra utan bara är med i samtal när han själv får prata. I självhjälpsboken ställs ett antal frågor till läsaren att besvara angående relationer till män. Jag ska därför ställa några av dessa frågor här nedan och besvara dem med citat från krönikören och hans nya insikter. Frågor från boken i fetstil. Citat från krönikan i kursiv stil.

Vänskap

Hur fördelas talutrymme när du umgås med killkompisar? Får andra prata lika mycket som männen? Vad händer om du försöker ta plats? (s. 27)

Krönikören verkar ha kommit till insikt med att han loggar ut när andra pratar. I texten konstaterar man också att: Men det är ju hemskt när man märker att någon egentligen inte lyssnar utan bara laddar.

När andra försöker ta plats verkar reaktionen alltså bli tystnad, men kanske inte lyssnande. Krönikören fortsätter, i dialog med en psykolog han har kontaktat:

– Jag är i alla fall bra på att vara tyst.

– Det måste ju vara värt någonting. Lyssnar du under tiden?

– Det gör jag verkligen en liten stund. Sedan börjar tankarna driva och så får jag den där glasartade blicken. Har jag hört.

Hur mycket energi lägger du respektive dina killkompisar på er relation?  (s. 27)

Krönikören beskriver hur hans fru poängterar han glömt fråga sin vän om det nya jobbet.

– Jag visste inte att han hade ett nytt jobb!

– Exakt.

Inte nog med att den här mannen inte håller koll på sina vänner, frun har bättre koll på hans vänner. Det relationella ansvaret tycks alltså ha glidit över på en kvinna.

Är du rolig och smart i kvinnosällskap, men har svårt att komma till din rätt bland män? (s. 27)

/…/ Och att jag för alltid skulle vara fri att komma för sent till allt och ligga nedhasad under lunch- och mötesbord, sömndrucken och emellanåt okontaktbar – eftersom det räckte med att jag var där med min medfödda mysighet och sade någonting smart eller roligt ibland.

I sällskap med en man som nöjer sig med att dyka upp kan det vara svårt att ”komma till sin rätt”. Vem känner sig smart och rolig tillsammans med någon som ligger nedhasad under ett bord och är okontaktbar?

Känslomässigt arbete

Om du har män i din omgivning vars känslolägen påverkar dig, hur mycket känslomässigt arbete sköter du respektive de?  (s.23)

Jag tycker ju inte om alla andra människor, inte ens hälften av dem. Tänk om hälften av alla andra människor inte tycker om mig? Så kan det ju bara inte vara men tänk om.

Krönikören är kanske inte så förtjust i andra människor, men inser att han själv har ett behov av att vara gillad. Kanske finns också en vana hos andra människor att visa sin uppskattning mot honom även om han inte känner samma behov av att uppskatta andra.

Psykologen som krönikören tagit kontakt med har han känt sedan barndomen. Nu vill han veta om han är möjlig att tycka om. Hon försäkrar honom om att hon gillade honom, redan då.

Ofta är det så att både män och kvinnor helst vänder sig till kvinnor för att prata om känslor. Agerar du stödlinje för dina killkompisar utan att få någonting tillbaka? (s. 27)

Skribenten frågar psykologen:

– Tycker du om mig?

– Det gör jag verkligen, Andrev. Även om vi kanske inte känner varandra lika bra längre. 

– Vi växte ju upp i samma stad och rörde oss i ungefär samma krets och jag säger inte att jag har tänkt på det här i 25 år, men jag minns att jag plågades lite av att du verkade ha svårt för mig?

– Det hade jag verkligen inte!

– Ärligt nu.

– Nej! Alltså jag kunde väl kanske känna att du var lite svår att få kontakt med, men jag gillade dig.

Psykologen ger sitt stöd och bekräftar flera gånger att hon verkligen gillar och gillade honom. Även här verkar kontakten från den manliga parten ha varit ett problem tidigare.

Avslutning

Här har vi sett två sidor som mötts, som båda kan sägas visa på en föreställning om att män kanske inte är lika noggranna med att ta emotionellt, relationellt eller samtalsmässigt ansvar. Insikten börjar nu nå vissa män.

För dig, som likt mannen i krönikan, känner att du inte tar lika stort ansvar för relationer som människorna du relaterar till, kan det vara dags att vakna ur din dvala. Inte minst om människor runt omkring börjar tröttna. Det finns hjälp att få! Men belasta inte kvinnor i din omgivning i onödan, i alla fall inte om du inte har för avsikt att ge samma stöd tillbaka.