forskning, humor, språk

Nyhetssatir – unga medborgares ”politiska språk”

Gästbloggare Joanna Doona diskuterar hur unga ser på nyhetssatiren, och att den möjliggör och fördjupar deras nyhetsintresse.

På många sätt speglar satiren den politiska kulturen i ett givet sammanhang – de makthavare, grupper och idéer som det anses vara okej att skämta om skiftar konstant, och tilltalet likaså. Subgenren nyhetssatir har blivit alltmer populär, särskilt sedan den börjat vända sig till en yngre publik. Nyhetssatiren kännetecknas av etermediernas nyhetsspråk, innehåll och form. Tidigare exempel i Sverige är exempelvis ”Snacka om nyheter” (SVT, 1995-2003) som vände sig till en bredare publik. I den nyare tappningen, i program som ”Svenska nyheter” i SVT (2018-), handlar satiren inte bara om det som nyheterna behandlar, utan även om själva genren nyheter. Denna nyhetssatir rör det som ofta kallas ”meta-frågor”, som:

  • Hur väljs nyheter ut?
  • Med vilka perspektiv rapporteras de? Vem får synas?
  • Vad ses som normalt, neutralt och oproblematiskt, och vad tas för givet?

Ibland oroar sig kritiker för att nyhetssatiren ska få unga att vända sig bort från de vanliga nyhetsprogrammen. Om nyhetssatiren är som ”godis”, när ska unga konsumera ”grönsaker”? Vad ska en medborgare konsumera för att betraktas som politiskt hälsosam?

Men detta, menar jag och många andra forskare, bygger på bristande förståelse för den unga publikens kompetens, kritiska förmåga och självständighet. Tack och lov finns det numera etablerade vetenskapliga metoder som hjälper oss studera vad det är unga får ut av nyhetssatiren. Istället för att anta eller gissa kan vi fråga dem! Efter mina intervjuer med unga mellan 18 och 35 år som regelbundet konsumerar nyhetssatir visar det sig att:

  • Unga som intresserar sig för nyhetssatir är också intresserade av nyheter. Det finns massvis av humorformer och underhållning att välja på idag. De som engagerar sig i nyhetssatiren är samhällsintresserade och därmed ofta flitiga nyhetskonsumenter. Självfallet gäller det inte varenda en – men så ser det också ut i befolkningen i stort.
  • Unga lär sig allteftersom och är därmed svåra att generalisera kring. De lär sig exempelvis mer och mer om hur en genre fungerar. Unga blir så kallat ”medie-läskunniga”, de lär sig förstå hur både vanliga nyheter och nyhetssatir produceras, hur de kan tolkas, samt vad kommersiella begränsningar för medieproduktion kan innebära.
  • Unga som konsumerar nyhetssatir upplever att den talar ”till dem” – att den fungerar som en slags pedagogisk, emotionell, och lekfull plats för politiska diskussioner.

De forskare som interagerar med unga genom intervjuer eller etnografiska undersökningar kan visa att unga upplever att nyhetssatiren talar ”deras språk” – inte minst i en bokstavlig betydelse, eftersom nyhetssatiren använder ett enklare eller mer förklarande språk än många nyhetsprogram gör. Unga befinner sig helt enkelt ofta i ett slags politiskt diskursivt underläge.

Unga vittnar nämligen om det som flera statsvetare och medieforskare pekat på de senaste åren: att det samtida nyhetsflödet är så pass brett, komplext, fragmenterat och kommersiellt styrt att det i många avseenden kräver ett heltidsengagemang. För att inte tala om en i vissa lägen: extrem kritisk förmåga! Politiker och andra eliter använder nämligen ofta ett språk som är noggrant utmejslat på olika sätt som försvårar förståelsen, som bygger på samma mekanik som reklamspråk, nämligen att det är skapat för att övertyga, snarare än att vara helt neutralt.

Unga medborgare kan uppleva att politikerna uttrycker sig på ett slags kodspråk, som ibland ses som manipulativt och otydligt. De vet att politikerna har professionella talskrivare och PR-folk och oroar sig för att de egna bristande erfarenheterna gör dem sämre på att ”avkoda” ett sådant språk. Fördelen med satirens form och innehåll, är att den kritiserar och skojar med den politiska retoriken på ett sätt som dämpar ungas egen osäkerhet inför de otydliga budskapen.

Därmed kan nyhetssatirikerna ses som guider eller kompisar som förklarar, kontextualiserar och ger perspektiv. Satirikernas metaforer, jämförelser och beskrivningar är viktiga för ungas förståelse av historiska förlopp, politikens intressenter och viktiga konfliktytor. På så sätt är satiren en kulturform som fördjupar ungas kunskap, snarare än att förleda den.

Joanna Doona, gästbloggare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s