feminism, humor, interaktion

Skrattet som subversiv kraft

Oftast har jag blivit väl bemött i vården. Men när det kommer till allt som har med menscykler att göra verkar primärvården tyvärr ofta oförmögen att vara konstruktiv.

Av olika orsaker ville min läkare att jag skulle sluta med p-piller. Jag förklarade att p-pillren tas mot endometriosisk smärta, det vill säga en monstruös motsvarighet till den variant som är vanligare. Samtalet gick därefter ungefär så här:

Han: Du kanske kan ta en värmekudde och bara försöka stålsätta dig mot smärtan.

Jag: (Paus) Hahhhahhahhaahahaa. Du har aldrig haft endometriosisk mensvärk va?

Det hade han så klart inte, han förklarade nyktert att det inte var fysiologiskt möjligt för honom att ha det. Han förklarade också att han inte hade för avsikt att förminska min upplevelse.

Jag erkänner att jag blev ställd över tipset. Jag visste inte hur jag skulle reagera, så jag skrattade. Gott. Och ganska länge. Att skratta åt människor som bemöter en på ett provocerande sätt kan nog upplevas provocerande i sig. Men har man inget annat smart drag på lut, fungerar det i alla fall som ett sätt att visa på det absurda i situationen. Jag har stålsatt mig mot olika typer av bemötanden i hela mitt liv. Tyst tagit emot. Uthärdat. Jag tror att skrattet kommer att få bli min nya strategi. Som subversiv kraft ska det inte underskattas.

Sen undrar jag förstås det uppenbara, om det är vanligt förekommande att man från vården för tipset att stålsätta sig mot monstruös smärta av olika slag? Om inte, varför är mensvärk något som man bara ska uthärda? Med eller utan värmekudde. Och är det verkligen inte att förminska människors upplevelse att säga till dem att bara stålsätta sig när de ligger på badrumsgolvet och skakar i konvulsioner?

En reaktion till “Skrattet som subversiv kraft”

  1. Har också varit i kontakt med vården angående problem relaterade till mens. Testade p-spruta. Höll på att förblöda. Så jag gick till kvinnokliniken och träffade en (kvinnlig) läkare som sa att jag kunde skaffa spiral. Jag sa att jag inte ville ha spiral (av olika anledningar, som jag tänkte att jag kanske inte var tvungen att ange. Då blev hon hånfull och sa att om jag inte ville ha spiral fanns det inget att göra. Dit gick jag aldrig tillbaka…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s