arga män, feminism, forskning

Forskning om mejlsvar?

Det går ju att forska om nästan allt. En fundering jag har är om jag framöver skulle börja forska på de mejl jag får från olika människor som reagerar på nyhetsartiklar om min forskning. Företrädesvis är det arga män som känner sig nödgade att mejla mig och berätta olika saker. Jag tänkte lyfta upp ett mejl jag fick i somras, efter att Svenska Dagbladet skrivit en artikel om humor och humorforskning. Det är från ”Claes”.

”Claes” börjar: ”Hej, vem du nu är? Enl bilder som finns på dig, är det mycket svårt att urskilja om du är man, kvinna eller hen.”

Det här verkar besvära ”Claes” särskilt eftersom ”Detta förklarar också varför du yttrar dig ang kvinnors representation i TV rutan och hur vida man skrattar åt kvinnors skämt! Men herregud, det vet du väl att kvinnor alltid faller för män och då ofta över deras skämt också naturligtvis.” Det är tydligen så barn blir till. Eventuellt har ”Claes” missat biologilektionerna, bland annat.

”Claes” är dock inte färdig ännu utan avslutar: ”Lägg ner skitsnacket om genus!!! 95% av mänskligheten vet om de är män eller kvinnor. Den andra förvirrade 5%-en är inte normen för någonting mer än att de vet att de är annorlunda. Behöver inte kletas på övrig populationen.” Det som besvärar ”Claes” mest verkar således inte vara min forskning, utan hans tolkningar om mig utifrån mitt utseende.

Eftersom jag är på semester går ett automatiskt meddelande ut till ”Claes”. Där framgår att jag kommer att svara på hans mejl när jag är tillbaka. Det här upprör Claes så han svarar: ”Jag behöver inget svar från dig!!”

Jag tycker att det verkar skönt för ”Claes” att kunna säga ifrån utifrån sina behov om vilka mejl han önskar att få. Jag önskar att jag hade kunnat välja på samma sätt. Men nu kan jag inte det. Då kan jag lika gärna göra något bra av det. Och forskning är ju bra.

feminism, idrott

Det könade vinsthoppet

VM i längdskidor i Seefeld är slut. Det har vinstskuttats färdigt.

Efter varje medaljplats damåkarna tar ska de vinsthoppa framför kamerorna. Hopp upp i luften, glada miner. Kanske blir det två skutt om det första är för osynkat.

Sen är det herrarnas tur att göra ett vinstskutt. Eller? Nej, herråkarna står stadigt kvar på marken när medaljörerna ska fotograferas.

Varför denna uppenbara skillnad i förväntad handling efter vinst?

Jag tror att killarna måste börja hoppa. Annars får vi lägga ner hoppandet.